Bergslagens Älghundklubb

Jag heter Henric Fimmerstad är 62 år och har ägnat mig åt hundar i hela mitt vuxna liv. Under närmare 40 år med taxar som var det stora intresset.
När ökade rovdjurstammar praktiskt taget spolierade all jakt med drivande hund sadlade jag om till jakt med löshund.

Att det skulle vara jämte var både jag och min hustru överens om.
Jag hade en entreprenör som hade en duktig meriterad hane, Pansartorps Birk så ganska snart var jag klar på att jag ville ha en valp efter honom. Sagt och gjort, när lämplig tik var intresserad av parning tingade jag en parningsvalp. Tyvärr blev den sjuk och fick avlivas när den var 5 mån.

Samtidigt hade då Birk parats med en championtik från Arvika, Fäbohöjdens Filippa. Omgående tingade vi en valp och Tuva kom in i vårt liv 2 dagar före julafton 2002

En bättre julklapp kunde vi inte fått. Från första stund en mycket lugn, tillgiven och harmonisk hund.

Eftersom detta var min första älghund var min kunskap om injagning tämligen bristfällig så jag fick lyssna på erfarna älghundsjägare som jag hade tilltro till.

Det innebar att jag lät bli att släppa henne på älg förrän hon var nästan året gammal och gick själv under jakt första hösten så att det blev jag som fick skjuta de första älgarna på stånd och inte skenälgar.

Sedan har hon utvecklats successivt och är idag som jag ser det tämligen komplett som löshund. Jag kan i varje fall inte tänka mig något bättre. När hon blev färdigmeriterad ville vi gärna ha valpar och efter konsultation med avelsrådet föll valet på en hane uppe i Jämtland, Rovavaaran Sisu.

Valparna kom nu i april i år, 11 st!

Idag är nästan alla placerade runt om i Sverige från Jokkmokk i norr till Visseltofta i söder.

Kvar hemma är Moa som vi ska behålla själva och Malte som vi snart hoppas hitta ett lämpligt hem till.

Hälsn Henric