Här kan du hämta rasstrategin i PDF-format
Historik
Den svarta älghundens kända historia kan börja redan i slutet
av 1700-talet i Norge. Omnämnes som en hund använd till jakt både
på björn och älg.
Antalet var ganska få fram till senare delen av 1800-talet då intresset ökade i samband med älgstammens tillväxt. Hundar inköptes dels från lapparnas uppfödning, dels också s.k. Kalixhundar från Sverige, samt svarta hundar ända från Karelen. De man sökte var lätt byggda hund med kort päls. Resultatet blev så småningom en hund, som inte nämnvärt avviker från dagens.
De svarta hundarna i slutet av 1800-talet var mycket modiga och stridbara hundar, som gick till angrepp mot både älg och björn. Mycket avvikande mentalitet mot dagens hundar.
Förslag till rasstandard framtogs1901 i Norge. Den kallades då "Sort
Dyrehund."
SKK antog 1935 standard för denna hund. Standarden har sedan reviderats
i Norge i omgångar och 1992 antogs bestämmelser om höjdmätning
på utställningar.
Användningsområde
Dagens svarthund är inte aggressiv. I Norge önskar man att den skall
användas som ledhund och inte släppas som löshund. Den är
en hund som främst går på vindvittringen och rör sig lugnt
och försiktigt i terrängen. Enligt Karl Storholm i Norske Elghundklubbers
förbund 1899-1999 (jubileumsboken) är svarthunden den ras som bäst
passar som ledhund av våra älghundsraser.
Nuläge i Norge
Norsk elghund sort anses i Norge vara en sund och frisk ras med bra mentalitet.
En låg frekvens av HD förekommer.
Avelsrådet i Norge anlitas till ca 2/3 av parningarna i rasen.
Nuläge i Sverige
Norsk elghund sort har en liten numerär i Sverige. Endast ett fåtal
kullar har framfötts varje år. Genom vargens återkomst i våra
marker har efterfrågan på ledhundar ökat betydligt. Tillgången
på svenskfödda valpar motsvarar inte alls efterfrågan. Individantalet
kan därför antas öka de närmaste åren.
Förfrågningar efter valpar slussas till Norge men även där motsvarar inte tillgången dagens efterfrågan.
Handlingsprogram i Sverige f.n.
Genom den kännedom som finns i Norge om rasen och rasens fåtaliga
individer i Sverige överlåtes avelsrådgivningen och kontrollen
av rasen till norrmännen. Vid behov hänvisar vi i Sverige (SÄK)
till norrmännens raskompendium använt vid deras exteriördomarkonferens
2004. Detta är skrivet av Frank och Björge Christianssen. En annan
grundhandling vi också använder i förekommande är deras
jubileumsbok från 1999. Med avsnitten om "Norsk elghund Sort."