Viltspårproven sommaren 2006

Under sommaren 2006 har Västerbottens Älghundklubb genomfört två ordinarie viltspårprov, dels den 10 juni i Tjärnberg (inom Malå) och dels i Västansjö (utanför Umeå). Viltspårprov tillgår på så sätt att man släpar en viltdel (oftast klöv) samtidigt som man lämnar blodfläckar med ca 1 m avstånd. Vid spårprov lägger någon ett spår av ungefär 600 m längd. Spåret skall hålla fyra tvära vinklar och beroende på i vilken klass hunden tävlar, har olika svårigheter lagts in (bloduppehåll, förbiblodning med återgång, etc.). För de flesta raserna finns två klasser – anlag då man ser hundens möjligheter att bli en god spårhund samt öppen klass där hunden tävlar i fyra olika prisnivåer. Först då hunden klarat anlagsklass får den tävla i öppen klass. Varför genomför man då viltspårprov? Tanken är att en tränad hund ska kunna användas till att spåra upp skadat vilt och på så sätt kunna hjälpa till att förkorta djurets lidande. Djur skadas på många sätt i naturen men många olyckor sker i trafik och under jakt. Särskilt under jakt ställer lagstiftaren stora krav på deltagarna. Enligt Jaktförordningens 17§ skall vid jakt efter björn, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår och vildsvin en hund särskilt tränad i spåra upp skadat vilt finnas på skottplatsen inom två timmar efter påskjutningen. Vad som menas med ”särskilt tränad” säger inte lagstiftaren utan det får domstolen avgöra. En hund med meriter från viltspårprov torde dock stå nära lagens krav. Viltspårprov anses vara av samhällsnytta varför även hundar av blandras får delta.

Viltspårprovet i Tjärnberg genomfördes för 10 året i följd. Till denna tävling var 20 hundar från åtta olika raser anmälda. Av dessa var endast två älghundar. Provet dömdes av Sture Ohlin, Malå, Leif Roth, Umeå, Ove Tellström, Tärnaby och Johannes Wänstedt, Adakliden. Trots torka och blåst uppnåddes flera toppresultat. Provets bästa hund blev en 11-årig veteran – den långhåriga dvärgtaxen Dammlöt´s Afrodite S54210/95 med förare och ägare Ellinor Lundgren från Malå som fick maximal poäng (42), 1:a pris och HP. Den bästa älghunden blev den Karelska björnhunden Holmliden´s Zoran S44336/2000 med föraren Johanna Markström från Lövånger. Hunden fick 37 poäng, 1:a pris och blev bästa älghund. Anmärkningsvärt är att Johanna har tränat upp Zoran från valp och gick nu som förare eftersom ägaren (hennes far) Kurt-Lennart Markström var hemma och firade 50-årig födelsedag. Man ska inte säga en dams ålder i vanliga fall, men Johanna är nu 15 år. Zoran tog med detta resultat sin tredje inteckning i VBÄK:s vandringspris.

Viltspårprovet i Västansjö genomfördes den 30 juli. Här var 13 hundar anmälde trots den torra och varma sommaren. Hundarna kom från åtta olika raser. I umeområdet finns många kennlar med älghundar men inte en enda älghund var anmäld. Domare var Anders Nygren, Umeå, Mattias Näslund, Vindeln och Leif Roth, Umeå. Bästa hund blev en Golden Retriever Duckpond Amazing Sunset S62732/2003 med förare och ägare Åke Hermansson, Umeå som fick 42 poäng, 1:a pris och HP.

Var är älghundsägarna? Dessa om några skulle väl behöva träna och meritera sina hundar på blodspår och eftersök. Av någon outgrundlig anledning fäster inte Älghundklubben stor vikt vid viltspårprov. I klubbens jaktprov ingår något som kallas Särskilt älgspårprov. I viltspårdomarnas ögon är detta ett enkelt prov utan svårigheter. Det får t. ex. genomföras på snödjup upp till 10 cm och en sådan spårning genomförs med ögonen och inte nosen. Som älghundägare får man inte ens tillgodoräkna sig spårmeriten vid försäkringen. Trots att han lagt ner arbete, tid och kostnader för att få goda resultat vid viltspårprov, får han inte räkna in detta vid värderingen av sin hund. Nej, nu är det hög tid att höja statusen för viltspårproven även inom Älghundklubben.

Test och foto Johannes Wänstedt