Minnesanteckningar fört vid medlemsträff i ämnet ¨Hundsjukdomar¨.

INLEDNING.

Örjan Lundell (ÖL) inledde med i enlighet av hans personliga erfarenhet/fakta som veterinär anse att främst våra två största älghundsraser- Jämthund och Gråhund vara förhållandevis friska. Laikor, Karelare,Vit älghund, Svart älghund och Hälleforshund kan till viss del lida av färre individer i avelsarbetet.
Ett lägre procent tal av sjukdomar hos våra hundar får vi acceptera för att inte avelsbasen ska bli för smal. ÖL menar att det tyvärr lätt kan bli hysteri om en känd nedärvare som t ex har 80 st avkommor i olika kombinationer och det uppkommer en individ som drabbas med EP/HD-fel så blir alla klassade som värdelösa i fortsatt avel.
Man kan med statistik undvika kombinationer som givit sjukdomar över genomsnittet för aktuell ras.

HD.

HD-röntgen har förändrats sedan ¨Norbergs-vinkeln¨ (Schäfer) infördes, felprocenten har ökat. Mellan 12-18 månader skall röntgen utföras.
ÖL anser att våra älghundsraser bör röntgas vid 15-18 månaders ålder då det minskar risken för outvecklade/slappa leder. Hundar som röntgas äldre än 18 månader är ur arvbarhets synpunkt mindre tillförlitligt.
Debatten om bedövningsmedel vid röntgen anser ÖL är upptrissad, däremot är skillnaden mellan olika kliniker i tillvägagångssättet vid röntgen större. En enhetligare beskrivning på arbetsrutiner är önskvärd.
I frågan om en valp hålles i för högt hull kan påverka framtida röntgen resultat svarade ÖL att arvbarhet och miljö är ungefär hälften var, övervikt i tidig ålder kan orsaka förslitningar. Det stora mörkertalet i HD-röntgen är det största problemet i kampen mot HD-fel.
Sven-Erik Melin påtalar att antalet röntgade älghundar i procenttal för 2003 stannade vid 16 % jämfört med 1991 då 41% blev röntgade.

Epelipsi.

Epelipsi är benämning på ett symptom som kan härröra från diabetes, lever- eller njursjukdom, förlossningsskada, tumörer, trafikolycka och i sämsta fall ärftligt baserat.
Mycket viktigt i detta sammanhang är att utföra en grundlig undersökning innan slutlig diagnos ställs. Lika viktigt är att inte ogrundad ryktesspridning kommer i rullning då det kan ödelägga hundindividen och även släktingar i framtida avel.
Med avelsrådens hjälp kan man undvika kombinationer av linjer med överrepresentation av EP.

Diabetes.

Diabetes finns i två typer - Könshormonsstyrd och "Välfärdsstyrd". Drabbar medelålders och äldre hundar, oftast tikar. Den förstnämnda framträder oftast i samband med löpning, med ökad törst i intervaller (oftast ärftlig).
Välfärdsdiabetes är när det stoppas godbitar i tid och otid till hunden med följd av övervikt och sämre kondition. Kan endast behandlas med insulin i sprutform.
Väldigt ovanligt hos hanhundar, oftast är det ¨Karsins sjukdom¨(reservation för stavning) som drabbar binjurarna och har likartade symptom.

Talgkörtelbölder (Atherom) och Glaukom.

Båda sjukdomarna mest vanlig hos Gråhunden där talgkörtelbölder är den större. Den tätare underullen i pälsen hos Gråhunden tros vara den främsta orsaken till överrepresentationen hos Gråhunden. Operation är ganska vanlig hos drabbade individer men tyvärr med återkommande men som i många fall omöjliggör fortsatt jaktbarhet.
En möjlig åtgärd för att förebygga och lindra är att raka hunden på våren/sommaren.
Glaukom anser ÖL vara i förhållande till rasens storlek liten, men uppmärksamheten på sjukdomsbilden får inte släppas.

Andra mindre sjukdomar.

Perinealbråck- Drabbar medelålders och äldre hanhundar. Bråcket inträffar vid sidan av eller under analöppningen. Beror oftast på en försvagning i höftregionen som medför bristningen, vanligast hos Jämthunden.

Vaginalframfall- Ärftligt, egentligen finns bara en åtgärd, det är att få tiken dräktig med följd att det nedärvs till döttrarna. Vanligast hos Jämthundstikar.

Livmodersinflammation- Är restprodukter från löpperioder som blir kvar och bokstavligen ruttnar i tikens livmoder. Uppkommer vid högre ålder och är inte ärftligt, tidigare valpkullar senarelägger och förskjuter risken. Alla raser kan drabbas.

Magsäcksomvridning- En plågsam sjukdom där magsäcken roterar runt sin längdaxel. Sjukdomen leder ofta och snabbt till döden. Kan vara ärftlig men kan också bero på hur man utfodrar sin hund. Vanligast hos jämthunden.

Boghälta- I folkmun ¨Gråhundshälta¨, då det finns en överrepresentation hos Gråhunden som har symptom av kraftig frambenshälta med vispande rörelser rakt utåt från kroppen. Lätt åtgärdat med operation utan någon konvelecans tid.

Tandbortfall- Blir mera vanligt där avsaknaden av P1:or är mest vanligt, men även en ökning av bortfall av P2:or visas. Bettfel finns med lägre felprocent.

Patellaluxation (Knäledsdefekt)- Har i mindre omfattning upptäckts hos Jämthunden.

Mentalitet/lynne- ÖL tycker att våra älghundsraser har blivit mycket bättre.

Avslutning.

ÖL berättade om en import av en väl meriterad Labrador hane som blev far till dryga 700 valpar innan man upptäckte att han vid 7 års ålder blev helt blind.
Genetiskt var 350 avkommor anlagsbärare av blindhet, men vilka 350 av de 700? Det sura äpplet i all matador avel.
En begränsning av antalet avkommor hos våra hanhundar beroende på rasens storlek är enbart av godo.
Efter fastställd diagnos av sjukdom behövs det en attitydförändring hos hundägaren/uppfödare och hanhundsägare i fråga om inrapportering av sjukdomar då detta enbart gagnar rasen i långa loppet.
Hela lokalen tackade Örjan Lundell för en informativ och intressant kväll med en rungande applåd.

Vid pennan

Jerry Walestad